Under de senaste månaderna har vi sett en brutal omvärdering av mjukvarurelaterade aktier. Bolag som Shopify, Salesforce och Adobe har alla svepts med i en bred utförsäljning, ofta behandlade som om de tillhör samma bräckliga kategori: "mjukvara hotad av AI". Narrativet är förföriskt, enkelt och, enligt min mening, farligt ofullständigt.
En viktig utlösare har varit de snabba framstegen från Anthropic, inte minst lanseringen av nya versioner av Claude Opus. Demonstrationer visar system tränade för att prestera i smala men krävande domäner som juridik, medicin och vetenskapligt resonemang. Därtill satsar Anthropic hårt på samarbete mellan flera agenter och har släppt agentorkestrering i beta. Det underförstådda budskapet till marknaden verkar vara: "Varför köpa mjukvara när du kan bygga den själv med AI?"
Idén är kraftfull, men den är också djupt missvisande.
Produktivitetsvinsterna är verkliga
Ja, produktivitetsvinsterna är verkliga. Bara under de senaste tre månaderna har den praktiska nyttan av Anthropics modeller ökat i exponentiell takt. Uppgifter som tidigare krävde hela team kan nu prototypas av enskilda individer. Kod kan genereras, refaktoreras och testas i hastigheter som hade verkat absurda för ett år sedan. Ur ett rent kapabilitetsperspektiv är det inte en inkrementell förändring. Det är ett fasövergång.
Men kapabilitet är inte detsamma som ansvar.
SaaS är inte bara funktioner. Det är ansvarighet
Moderna SaaS-plattformar är inte bara samlingar av funktioner. De är operativa ryggrader. De kodar åratal av edge cases, regelefterlevnad, säkerhetspraxis, drifttidsgarantier och stridstestade implementationer. När ett företag kör på Shopify, Salesforce eller Adobe köper det inte bara funktionalitet. Det köper ansvarighet. Det finns en leverantör som äger systembeteendet, patchar sårbarheter, dokumenterar förändringar och kan hållas kontraktsmässigt ansvarig när saker går fel.
AI-genererad kod levereras inte med den garantin.
Om en organisation beslutar sig för att ersätta stabila SaaS-komponenter med skräddarsydda, AI-skrivna system, försvinner inte ansvaret. Det flyttar helt in i den egna organisationen. Det finns ingen extern part att ställa till svars. Ingen leverantörs roadmap. Ingen delad ansvarsskyldighet. Varje bugg, säkerhetsbrist eller arkitekturmisstag blir organisationens eget problem. Det här är inte en teoretisk farhåga. Det är en operativ verklighet som många beslutsfattare underskattar.
Marknaden överreagerar
Här tror jag att marknaden överreagerar.
Indexföljande kapital och kortsiktiga momentumhandlare tenderar att platta till nyanser. Mjukvara blir "mjukvara", och mjukvara blir "hotat". Men tanken att allt SaaS-värde förångas för att AI kan generera kod ignorerar hur verkliga systemlandskap fungerar. Företag optimerar inte för nyhetsvärde. De optimerar för stabilitet, förutsägbarhet och riskhantering. Den ryggraden spelar större roll, inte mindre, när den omgivande förändringstakten accelererar.
Engångskod har sin plats, men inte överallt
Det finns dock en avgörande distinktion att göra.
AI-genererad kod har absolut sin plats. Men den platsen beskrivs bäst som engångskod. Kod som accelererar utforskning, experiment, interna verktyg och icke-kritiska arbetsflöden. Kod som får ersättas, skrivas om eller kastas bort när antaganden förändras. I kombination med starka processer, guardrails och tydligt ägarskap kan detta frigöra enormt värde utan att undergräva kärnarkitekturen.
Det som är farligt är att förväxla engångskod med grundläggande infrastruktur.
Mer kraft kräver mer ansvar
Ironin är att ju kraftfullare AI-system blir, desto viktigare blir tydligt arkitekturansvar. Multi-agentsystem och orkestreringslager ökar hävstången, men de ökar också komplexiteten. Utan väldefinierade systemgränser och ägarskapsmodeller riskerar organisationer att bygga landskap som är snabba att skapa och omöjliga att styra.
Jag skulle hävda att väldigt få människor verkligen förstår de fulla konsekvenserna av det som händer just nu. Tekniken rör sig snabbare än de mentala modeller som används för att utvärdera den. Resultatet är att vi ser "dumma pengar" som reagerar på rubriker snarare än fundamenta, och prissätter rädsla istället för struktur.
SaaS plus AI, med tydliga gränser
Blickar vi framåt mot 2026 känns en sak säker: produktiviteten kommer att fortsätta explodera. Vinnarna blir inte de som river ut sin SaaS-ryggrad i en rusning att jaga AI-nymodigheter. Vinnarna blir de som kombinerar beprövade plattformar med AI-driven acceleration på ett medvetet och ansvarsfullt sätt.
Framtiden är inte SaaS kontra AI. Det är SaaS plus AI, med tydliga ansvarslinjer. Den distinktionen är lätt att missa i en utförsäljning, men det är där det långsiktiga värdet skapas.
Och ja, det kommer att bli genuint spännande att se var vi landar.