I veckan var vi i Göteborg på D-Congress, Skandinaviens största träff för de som håller på med e-handel och de som levererar mjukvara och tjänster som behövs för att göra det effektivt, expansivt och engagerande. En bred, brokig och stor skara, vilket gör dessa dagar mycket roligare än när vi träffades i motsvarande konstellation för 15 år sedan. Musik, film och OS-guld på programmet. Festival med bra band istället för lång middag. Välsmort, högljutt och bra på alla sätt.
Så, vad pratade vi om i år? Lite oklart faktiskt, men AI och agenter var såklart överallt. Inget företag och ingen talare kan motstå att vara AI-ready, AI-powered eller Home for agents.
Alla pratar AI och agenter. Många är genuint häpna över vad som går att göra. Men den kollektiva förståelsen är tunn, den gemensamma mentala modellen är vag och ingen riktigt tar på sig ledartröjan och visar vägen.
I samtal avlöser frågorna varandra: är Claude verkligen bättre än ChatGPT? (läs mer här). Kan man få en knapp i ett PIM som direkt skapar en bättre produkttext och en ny bild? Vad händer med alla SaaS-tjänster nu när kostnaden för att skriva kund- och processunika lösningar går mot noll? Och mer filosofiskt: vad gör vi nu när världen är på väg att delas upp mellan de som är nyfikna och framåtlutade och de som blir rädda och bakåtsträvande?
Tåget avgår. Inte alla har biljett. Alla vet inte ens att det är dags att gå till perrongen. Vad händer med ojämlikhet och demokrati när värdeskapandet koncentreras till de som hinner lära sig ett nytt språk som förändras snabbare än utbildningssystem och organisationer klarar av att hänga med?
Den frågan fastnade hos mig. Den om perrongen.
Tidigare teknikskiften har haft en naturlig eftersläpning. Det tog tid att rulla ut bredband, tid att lära organisationer använda ERP-system, tid för nya yrkesroller att formas. Den eftersläpningen var ett andningshål. Samhällen hann anpassa sig, utbildningssystem hann ställa om, de som halkat efter hann ikapp.
Det andningshålet ser mindre ut nu. Frontier-bolagen släpper nya modeller varannan vecka. Varje release komprimerar kostnaden för saker som tidigare krävde specialistkompetens: kod, analys, juridik, strategi. Den som förstår hur man arbetar med de här systemen idag har om sex månader ett försprång som inte mäts i kunskaper utan i inbyggda arbetsflöden, tränade intuitioner och ackumulerad kontext. Det är svårt att springa ikapp något som accelererar.
Det gäller individer. Det gäller företag. Det gäller länder.
Det mest obehagliga är inte ojämlikheten i sig, det har funnits förut. Det obehagliga är att värdeskapandet börjar koncentreras i ett lager som är osynligt för de flesta. Inte i fabriker eller kontor eller ens i kod, utan i förståelsen av hur man styr system som i sin tur styr allt annat. Den som inte ser lagret vet inte ens vad de saknar.
Och den mentala modellen förändras inte av att läsa om AI. Den förändras av att använda det.
Vårt råd: skaffa dig egna erfarenheter, snabbt som attan. Det är det enda som faktiskt förändrar hur du tänker. Seminarier och rapporter ger dig ord för det du redan tror att du tycker. Att sitta med ett problem du faktiskt bryr dig om och lösa det med AI ger dig en ny referenspunkt.
Skillnaden mellan de som förstår vad AI gör och de som inte gör det handlar sällan om intelligens eller intresse. Det handlar om hur många timmar man lagt på att faktiskt använda verktygen på riktiga problem.
Det är precis det våra workshops är byggda för. Hands-on, med verkliga problem från din egen vardag. Vi möter dig där du är, oavsett om du är ny på AI eller redan jobbar agentiskt och vill förstå vad som händer härnäst. Inte slides.
Och du: att promta i ett projekt känns mäktigt idag. Men det ser primitivt ut när du fått se nästa säsong. Eller den därpå.